Pappa sade något till mig idag, precis som han sade till mig efter min vistelse i New Orleans:
"Tänk på den där unga, arga tjejen, som hade missat bussen första dagen till skolan. Om du skulle sagt till henne att hon skulle åka till New Orleans själv i en månad och kort därefter åka till Västindien i tre månader... Vad tror du hon hade sagt då?"
Och han har rätt! Inte skulle jag kunna tro på en sådan sak då! Men jag erkänner och säger sanningen nu: jag tycker att det här kommer att bli skitkul - och skitläskigt. Jag har ett enormt kontrollbehov, och det är jag fullständigt medveten om, och detta behov gör resorna så mycket svårare. För jag vet inte om jag kommer tycka om delfinerna, fåglarna, mina medarbetare. Tänk om jag får en extrem hemlängtan redan efter en vecka? Och jag som har gett ett löfte att jag inte ska lämna förrän efter tre månader. Det finns allt för många "tänk om" för att man ska må bra i världen...
Så därför ska jag nu försöka skita i allt som heter "tänk om"! Tänk om det, och tänk om det...! Skitsamma! Jag ska åka till Cayman island, jag vet inte hur det kommer bli, men det ska bli ett sant nöje att få upptäcka det!
Och kom på en bra sak ikväll! Det är en ö - de borde ha mycket "sea food", som i New Orleans - och där var det skiiiitgott att äta. Okej, krabbkakan var äckligt torr, men räkröror, kräftstjärtar! Hoppas de har samma matvanor! Mhmm! :)
Nu ska jag snart dejta sängen. I veckan blir det mycket att fixa med; packa, fira tre släktingar, fixa alla papper inför ansökan till sommarjobb även nästa år på Kolmården, fixa nya böcker, köpa lite fler saker och ja... hinna andas också.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar