Livet är tufft

Jag klev av bussen i Norrköping igår och samtidigt kliver en äldre man av. Så där står vi och väntar på spårvagnen; jag, mannen och två personer till. I ögonvrån ser jag sedan hur mannen tittar på mig och den ena personen, sedan på de andra som stod på andra sidan om mannen. Då han såg att ingen av oss direkt tittade på honom så böjde han sig snabbt ner och plockade upp något. Då jag blev nyfiken började jag koncentrera mig på vad som hände i min ögonvrå, och så ser jag det. Mannen plockar upp gamla, halvuppröka cigaretter och lägger i sin jackficka. Och det nästan brister för mig. Det är så långt ner i samhället man kan komma, eller? Då man måste använda det som ingen annan vill ha, någon annans skräp. Fruktansvärt!

För att göra inlägget gladare så har jag haft ett bra lov. Några dagar hemma i Motala, hundvakt åt Mollan och några träffar med Taco. Och så har jag bara drönat i soffan idag, förutom den 1½ timme långa morgonpromenaden jag startade dagen med. Skulle vara underbart att få gå så varje dag, så länge vädret tillåter det. Kanske får bli så i sommar, fast när jag kommit hem från skolan eller jobbet. Tål att tänkas på!

I övrigt längtar jag till fredag, då det blir bowling och utgång. Skrev till Jocke och försökte få med honom, och då sade han åt mig att kolla med Robban, för han letade nämligen folk för utgång enbart. Men när jag föreslog bowling för honom var han helt på. Så det blir Robban, jag, Jocke, Sebbe, Olle, Erik och Charlotte. Fan vad fint! Basse var jättesugen, men eftersom Taco inte kunde och jag inte vågar kontakta Dennis (jag tycker om att leva...) så passade han. Rätt förståeligt egentligen, då det är de två han är mest kompis med. Men bowling och Hugo blir det i alla fall!

Och jag ska vara så snygg som bara jag kan vara!!


Hare Kanin!

Underbar dag!

Så i måndags fick jag ett väldigt oväntat samtal. Hörde ringsignalen, kollade displayen och där stod det Erik Nilsson. Och på två röda så var hela mitt liv bättre, jag blev superglad och svarade med ett jätteglatt HEEJ!! För er som inte vet så gick Erik i min klass under gymnasietiden på Himmelstalundsgymnasiet. Han var enda killen i klassen och vi andra flickor var 27 stycken. Men han överlevde alla tre år! Det han dock vägrar tro på är att jag aldrig tyckt illa om honom, något som alla andra tjejer i klassen då och då gjort jäkligt tydligt att de gjort. Men inte kan jag tycka illa om en så helt fantastiskt suverän person! Jag tror inte han själv förstår hur mycket han betyder som vän för mig! Han är bäst helt enkelt!

Så han var i stan (bor annars i Blekinge) så först skällde jag på honom för att han inte hört av sig tidigare, tills jag förstod att han kom till stan dagen innan. Så vi bokade dejt till i tisdags. Och det bästa med Erik är att han är så tillbakalutad i allt, vilket gör att jag alltid kan vara hundra procent avslappnad och mig själv i hans närvaro. Vi bara satt och pratade i flera timmar, åt fika och lite mat. Och ibland så lät vi bara tystnaden breda ut sig. Alltså det är helt underbart! Och det kändes verkligen inte som att det var ett helt halvår sedan vi sågs sist. Men uj vad jag har saknat honom!

En annan Erik jag då och då nämner här fick jag också tillfälle att träffa igår när Blekinge-Erik åkt tillbaka mot Norrköping. Då hade vi hängt i sju timmar av misstag. Tiden går fort när man har kul och trivs ihop! Så andra Erik kom på besök och det var astrevligt! Förstår inte varför alla Erik:ar verkar vara så bra att ha att göra med! Det tråkiga med den här Erik är dock att han ska åka bort i sex veckor till Tokyo och båda satt igår och funderade på hur vi skulle klara oss utan varandra fram till dess. Vi har verkligen klickat jättebra, vilket inte underlättar något. Är som om jag skulle vara utan Taco i sex veckor. Jag skulle ju få psykbryt bara efter tre. Shit asså! Men det kommer nog bli bra.
"Jag ska ju inte till andra sidan av världen direkt", som Erik sade igår. Bara sekunden efter när han räknat på det skrattade han och sa att det skulle han ju visst. Ja, ja... Stark och vacker är vad jag är, så jag överlever allt som livet slänger på mig. Så det så!

Nu ska jag dock fortsätta städa ur min klädkammare. Kunde inte ta ett enda steg in i den i morse, men nu börjar den se ordningssam och trevlig ut igen. Sen blir det ris, ytterfilé och lite beasås eller kanske brunsås. Har ju trots allt köpt nya kastruller. Kanske dags att inviga dem?


Hare Kanin!

In tha home

Satt igår vid pappas dator och insåg att jag inte skrivit något här på lite väl länge. Så kanske dags för en uppdatering då?

Nå, praktiken är slut. Spenderade den sista dagen med de underbara LSS-ungdomarna och det var faktiskt väldigt, väldigt svårt att le åt dem, krama dem och säga hej då. Nästan så jag blev lite väl ledsen. På kvällen, då det trots allt var alla hjärtans dag och allt, så skulle jag, Taco och Anna gå på bio och VIPS - där kom huvudvärken. Så bion fick ställas in för min del, men de två hade det trevligt och det är ju suveränt bara det! Själv fick jag andas och ta det lugnt till runt nio på kvällen innan jag funkade igen. Och dagen efter skulle jag ju till Motala och lägenheten såg ut som svinstia de luxe, så det var ju bara till att sätta igång. Så först iordningsplockande, sedan dammsugande och avslutningsvis golvmoppning. Och middag vid elva när aptiten kommit åter efter dunket i huvudet.

Väl hemma i Motala fick jag två nyheter, en bra och en sämre. Den bra är att lilla Doris nu är född, en ny kusinatös till mig. Jättesöt! Föddes på alla hjärtans dag vilket gör det lätt att komma ihåg. Mysigt! Den tråkiga nyheten är att mormors kol börjat spöka efter en förkyldning hon nyss hade. Så hon får syrgas på sjukan nu medan de försöker öka lungkapaciteten igen. Tanten är ju pigg i övrigt, så förhoppningsvis ger hon fingret åt sjukdomen och återhämtar sig.

Annars har det varit tre väldigt underbara dagar i Motala. På fredagen åkte jag till mormor och hälsade på henne och senare på kvällen jobbade mamma, så pappa och jag tog det lugnt hemma i soffan. På lördagen åkte Mollan, jag och mamma till Varamon för en morgonpromenad och på kvällen blev det en sväng på kanalen. På kvällen, då mamma jobbade igen, blev det film med pappa och lite melodifestivalen. Med massa godis förstås! Och nu idag; söndag har vi bara slappat i soffan, efter att jag besökt morfar och Lilian och ätit lunch hos dem. Följde med på kvällsprommisen med mor nyss och väl hemma fick Mollsen rycket och dampet på samma gång. Älskar dem stunderna! Farten sitter i hos tanten!

Imorgon blir det IKEA med min älskade mexare, som min morfars fru vägrar tro är bara vän med mig. "Vänta bara", säger hon. "Vänta ska du få se att ni blir tillsammans." Isch, blir ju nästan lite fel i huvudet när hon säger så. Jag och Taco? Ha! Jag skrattar! Gud gubben, vi bara måste gå och hålla handen oftare på stan! Puss påre!
   På kvällen bär det av mot Linköping igen, då jag och några fina från klassen ska dejta och hänga på Ågatan lite grann.

Planer för resten av veckan?
- Städa ur min klädkammare efter ett besök på Rusta där jag ska köpa massa plastbackar. Sedan slänga upp allt på mitt vindförråd.
- Vara hundvakt åt MollsenBollsen på fredag, vilket även gör att Taco sover över torsdag till fredag. Mysigt vi tre ska ha det!
- Försöka få ihop en dejt med Erik igen. Inte sett människan på nån vecka och känner lite saknad. Jobbigt...!
- Skriva klart min rapport om praktiken.
- Ringa SJ och kolla tågtabellstider inför fjällenresan.
- Ringa pizzaställe och boka pizza på vägen. Isch! Norrländska, och jag slår vad om att killen är nysvensk. Kan bli intressant om han kommer fatta min östgötska! Hahaha!
- SOOOOOVA!!


Nej, nu ska jag gå ner till mamma och pappa och titta på Så ska det låta. Undra om Mollsen vill sova i mitt knä..?


Hare kanin!

Jag vill inte till skolan!

Usch! Kom här om dagen på att praktiken snart är slut, och jag vill inte tillbaka till skolbänken. Eller, egentligen vill jag ju mer än massa jättegärna träffa alla mina klassisar igen, men hallå - jag trivs för bra på praktiken! Speciellt med 10-12 ungarna. Tjejerna har börjat krama mig, flockas kring mig och de själva vill inte heller att min praktik ska ta slut. Värsta sorgligt! Och igår satt jag och hängde med de äldre grabbarna, och när de hälsar ska man antingen ta i hand, kramas eller få en dunk i ryggen. Och jag fick både hand och dunk igår - så börjar få komma in i det gänget med. Och hej - jag kallas ju fortfarande Robin av en del av dem!

Nä, nu ska jag få på mig kläderna och äta lite frulle. Klockan elva lämnar vi tryggheten och beger oss ut till Frinavet på tisdagar. Hoppas grabbsen uppför sig galant ikväll! Då ger jag dem alla en stor blöt puss!


Hare Kanin!

Knip Davidsson!

Jag måste verkligen lära mig att knipa käft. Att vara tyst. Att INTE sjunga (vråla) med i musiken. Det gör liksom inte min hals så gott nu när den redan är skadad av förkyldningen. Så nu är svullnaden nästan helt nere, men istället är jag torr, öm och det svider. Plus att jag måste harkla mig stup i kvarten, för rösten annars lägger av helt. Så där är väl fördelen med att jag bor ensam; jag pratar mycket mindre än vad jag skulle göra om jag bodde med nån. Precis som Erik sa häromkvällen; ja, dig får man hänga i kapp med, så mycket som du pratar. Åh, grabben! Du har bara börjat lära känna mig. Passa dig noga innan jag börjar prata på allvar, då rösten höjs och jag snubblar på orden för jag inte ens hinner uttala dem helt och korrekt. Eller hej - jag är östgöte. Uttalar vi några ord "korrekt"?

Så idag åkte jag till stan och hamnade, icke förvånande, på New Yorker och deras underklädesavdelning. På reahyllorna förstås! Det är ju så att varje gång jag känner för att unna mig nått, så går jag dit. Och det var ett tag sedan jag kunde köpa mig en ny BH utan att känna ångest över att plånboken töms. Sen vandrade jag runt på stan, vidare ut till ÖB och slutligen ut till Ingelsta. Sen blev det bussen hem och där väntade matlagning för att knåpa ihop några matlådor. Blev elva stycken, så känner att jag lyckades!

Nu ikväll blir det ett besök hos TacoPaco, för vi har inte fått någon riktigt tid att umgås sedan typ måndags. Det är ju förfärligt! Hahaha! Och jag saknar honom, så. När han ploppade in här igår en kort stund fick hand till och med en kram efteråt, så pass hade jag saknat honom. Min mexare det!


I övrigt i veckan då?

På onsdag ska jag träffa Bajs Amel - också alldeles för länge sedan vi sågs! Och då bor vi ändå båda i samma stad, eller ja, typ samma stad. Bara jag som måste ta bussen från Världens ände först.

Sen ska en tid att träffa Erik igen försöka bokas in. Men svårt när jag jobbar så oregelbundna tider hela veckan. Men det ska vi nog lyckas med trots allt!

Och på söndag ska jag få träffa min AnnieBunny igen, då vi idag kom fram till att vi saknar varandra galet. Ska bli jättefint!


Nej, nu ska jag packa övernattningsväskan!


Hare Kanin!

Nya rumskompisar

Okej, Putte kanske blir lite tjurig nu när ytterligare två har fått flytta in till vårt palats. Men han har inte så mycket att säga till om. Låt mig börja med att presentera Bobbo:

Så detta är Bobbo. Han är känd från Angry Birds och är en grisarna där. När jag firades på Frinavet i veckan så gav Lena mig honom. Hon sade att vi har samma humor och att jag därmed skulle förstå. Och jag gör det! När man klappar Boboo på huvudet grymtar han på ett okänt språk. Jag tror det betyder att han vill ha mat, men jag vet ännu inte säkert. Hur som helst så har Bobbo en ganska unik kroppsform, då han endast består av ett huvud. Dock är huvudet beklätt med grönt, fint hår och han är därmed en god vän att ha bredvid sig. Han ger mig även många leenden och skratt.

Min andra nya rumskamrat är Mark:

 

 

Så, i torsdags när jag gick ut och åt med Erik och han sedan lurade med mig till Media Markt så träffade jag världshistoriens bästa kassörska. Vi stod vid kassan för återlämning och så såg jag honom och jag sade att en sån har jag alltid velat ha! Erik sa då att de bara är förjäkligt dyra; 199 kr. Åh, suckade jag. Min bror skulle döda för en Mark. Och vips så räckte kassörskan fram honom till mig, och jag fick fråga om hon var seriös. Och det var hon! Så jag stoppade honom innanför tröjan, vi tackade för oss och så fick han följa med hem. Min fina Mark! Nu sitter han uppe på hyllan och bara tar det lugnt. Ibland får han dock komma ner från dammet och sitta på min axel. Även han ger mig massa leenden och skratt.

Båda dessa fina killar ger mig så mycket glädje, eftersom de tar mig tillbaka till så fina minnen. En fantastisk praktik med underbara människor, och en suverän kväll tillsammans med Erik.


Nä, nu ska jag titta vidare på Melodifestivalen. Och så fort den är slut blir det filmen P.S I love you som visas på TV4. Blir en sen kväll ikväll, men det gör ingenting. Förkyldningen är snart nedbrytet och jag är pepp på att kunna leva igen!

Hare Kanin!