Jag har precis skrivit ett slarvigt brev till en person, som jag ska posta det till imorgon. Personen i fråga kommer bli minst sagt GGGörförvånad. De tre g:na står gör att det uttalas som G och inte som J. Vi hade nämligen en diskussion om detta i veckan, då en av eleverna på Safaristallet kommer från Stockholm. Ord som GGGör, usccha'an och flabba var helt obekanta för henne. Det slutade med att hon fick en grymt irriterande stockholmsdialekt, vilket gjorde att jag satt och sade "heeey videoblåggeeen" för att vara dryg tillbaka. Det funkade! Östergötland for life! :)
Just nu sitter jag och renskriver det jag skrev på bloggen på Cayman, ner i min dagbok. På så sätt har jag allt samlat. Sedan ska jag låta mamma och pappa läsa den någon gång, så de får se min syn ur det hela på ett enklare sätt.
Just det! Hittade en kackerlacka som pappa spolade ner i toaletten, efter att vi först diskuterat om det var en hona eller en hane en stund. Är det en hane är det lugnt, är det en hona är det mindre lugnt. Låt oss hoppas på en hane! Så nu står alla mina badrumsgrejer i en back, med två plastsäckar runt om, ute på balkongen, och där ska den stå i ett par dagar. Tar in den på fredag igen när jag ska göra mig i ordning för festen. Erikas sms var väldigt roande (hon gillar att försöka få med mig på olika saker):
"Vi ska på hest hos David och Robin och vältränade singelkillar och du fick följa med om du ville". Hahahhaha! Det var ju osynligt!
Nu ikväll jobbar mamma, så ska hålla pappa sällskap. Imorgon ska jag (eller om jag gör det senare ikväll) bläddra igenom vilka foton jag vill skriva ut - för ÄNTLIGEN ska min scarpbook om New Orleans fixas i ordning. Det var ju inte alls på tiden! Nä, nä!
Mammas julklapp, pappas julklapp och Jockes julklapp är fixat! I'm the KING!!
tisdag 29 november 2011
söndag 27 november 2011
Det var länge sedan
Nå, det har gått runt en vecka sedan jag skrev här sist. Orsak; jag har jobbat rumpan av mig. Så härligt att få komma tillbaka till jobbet och hälsa på lilla sebrafölet Rubix och Watussinkon Majas lilla Musse. Så söta båda två! För att inte tala om alla underbara, små besoarungar som ploppar ut snabbare än vi hinner blinka. Ena dagen var det en ny, nästa dag räknade jag till fem - och de bara ökar i antal! Härligt, det är precis så det ska vara!
Så jag har jobbat i stallet hela dagarna, hela veckan. Jättemys! Sedan stinker det Pecka när man lyfter för mycket av bädden - men det är sådant man lär sig. Så har vi två jätteduktiga Himmelstalundselever hos oss i tre veckor som har arbetat jättebra, både tillsammans med oss och på egen hand. Får de dåliga betyg är jag grymt förvånad!
En händelserik vecka som sagt; avlivningar (olycksfall...), förflyttningar och veterinärundersökningar. Och nästa vecka blir inte sämre den - då anländer nya djur till stallet.
Måste också få säga; lejonungarna är hur söta som helst just nu! För er som är lika Lejonkungennördiga som jag är - när Simba och Nala är vid elefantkyrkogården och hyenorna har trängt in dem i ett hörn - då ska Simba vara tuff pojke och ryta. Precis så ser lejonungarna ut just nu när de kommer nära oss. För vi är ju jättespännande att titta på, men uj om vi rör oss. Då ser de ut som Simba. Så jävla söta! :D
Farmor blir 80 år idag, så igår var vi ute och åt på Balkan. Mums med plankstek! Sedan jättegod paj hemma hos henne också! Jättetrevligt och gott! Och imorgon fyller Lilian år, men vi får absolut INTE fira henne. Tråkigt... Jag som gillar fika.
I veckan vet jag inte vad som händer, då chefen inte sagt något. Det blir väl jobbsökande och JUST DET! - ska starta alla tre datorer här hemma och försöka få tag i Springsteen biljetter på onsdag morgon. DET kan vi ju önska mig lycka till med. Men vill verkligen, verkligen se honom! Håll tummisarna!!
Nu ska jag gå ner en våning och ta det lugnt med pappsen.
Så jag har jobbat i stallet hela dagarna, hela veckan. Jättemys! Sedan stinker det Pecka när man lyfter för mycket av bädden - men det är sådant man lär sig. Så har vi två jätteduktiga Himmelstalundselever hos oss i tre veckor som har arbetat jättebra, både tillsammans med oss och på egen hand. Får de dåliga betyg är jag grymt förvånad!
En händelserik vecka som sagt; avlivningar (olycksfall...), förflyttningar och veterinärundersökningar. Och nästa vecka blir inte sämre den - då anländer nya djur till stallet.
Måste också få säga; lejonungarna är hur söta som helst just nu! För er som är lika Lejonkungennördiga som jag är - när Simba och Nala är vid elefantkyrkogården och hyenorna har trängt in dem i ett hörn - då ska Simba vara tuff pojke och ryta. Precis så ser lejonungarna ut just nu när de kommer nära oss. För vi är ju jättespännande att titta på, men uj om vi rör oss. Då ser de ut som Simba. Så jävla söta! :D
Farmor blir 80 år idag, så igår var vi ute och åt på Balkan. Mums med plankstek! Sedan jättegod paj hemma hos henne också! Jättetrevligt och gott! Och imorgon fyller Lilian år, men vi får absolut INTE fira henne. Tråkigt... Jag som gillar fika.
I veckan vet jag inte vad som händer, då chefen inte sagt något. Det blir väl jobbsökande och JUST DET! - ska starta alla tre datorer här hemma och försöka få tag i Springsteen biljetter på onsdag morgon. DET kan vi ju önska mig lycka till med. Men vill verkligen, verkligen se honom! Håll tummisarna!!
Nu ska jag gå ner en våning och ta det lugnt med pappsen.
onsdag 16 november 2011
En vecka har gått
Ja, en hel vecka har snart gått sedan jag kom hem. Bara sex timmar kvar, så har det gått exakt en vecka. Det känns så lustigt, tiden går långsamt och det känns lustigt att vara jag. Det är något som inte riktigt stämmer just nu - det är helt säkert! Men jag kan inte riktigt beskriva det. Det har varit jätteskönt att få vara hemma de här dagarna, det behövde jag verkligen. Men nu känns det som... som om jag lever någon annans liv... Eller jag vet faktiskt inte! Men låt oss säga så här: jag förlorade tidsbegreppet för tre veckor sedan - när jag först kom till Grand Cayman. När en vecka gått kändes det som minst tre veckor, en månad. När mina två veckor gått kändes det som en evighet sedan jag var hemma - men det var bara fjorton ynka dagar. Nu när jag gått hemma i en vecka känner jag så igen - det känns så långt borta, Västindien, att det känns overkligt. Men jag var där! Det vet jag! Men allt är bara snurrigt i huvudet just nu...! Fan vad jobbigt! (förlåt språket...)
Mina framtidsplaner nu:
- Fixa till mitt huvud!
- Fortsätta hjälpa Kickan på Kolmården.
- Så fort finnen på kinden försvinner; söka modelljobb - varför inte liksom?
- Sen vet jag inte mer... Börja lyssna på min mage, vad jag vill och följa min väg nu. Jag vill jobba med djur! Det har jag alltid velat! Så varför känns det som om jag tvekar nu...?
Mina framtidsplaner nu:
- Fixa till mitt huvud!
- Fortsätta hjälpa Kickan på Kolmården.
- Så fort finnen på kinden försvinner; söka modelljobb - varför inte liksom?
- Sen vet jag inte mer... Börja lyssna på min mage, vad jag vill och följa min väg nu. Jag vill jobba med djur! Det har jag alltid velat! Så varför känns det som om jag tvekar nu...?
söndag 13 november 2011
Hemma i Motala
Som sagt; jag är åter hemma igen. Har ätit kvällsmat hos farmor tre kvällar i rad och nu ikväll blev det fika och mat hos morfar och Lilian. Jag säger ju att jag har världens bästa släktingar! Har även hunnit träffa fröken Eklund, men inte Amelia - då hon inte varit hemma på en månad och helt klart ville spendera tid med familjen. Fullt förståligt!
Så i veckan ska Mollsen Bollsen och jag bara ta det lugnt. Det blir nog 3-4 turer till Varamon. (Just det! Kickan hade gett mig jobb för den här veckan också, men så kände jag efter några timmar att "nä, jag måste få vara hemma med mig själv ett tag först", så kämpade med att få kontakt med henne och stannar nu hemma till 21:a.) Sdan blir det bara sköna promenader på morgon och kväll, lek i lekparken, åka till släktingar, lek i trädgården. Jo, ni läser rätt - jag har saknat Mollsan så mycket att vi nu ska spendera 99% ihop. 1% = mina toabesök.
Sedan får vi se vad livet har att bjuda på. Är grymt sugen på en chokladbiskvi (stavning) så ska bl.a. åka till Lilla hem och köpa och se hur man gör - för måste få baka sådana själv! :)
GRATTIS PÅ FARS DAG PAPPSEN!
Så i veckan ska Mollsen Bollsen och jag bara ta det lugnt. Det blir nog 3-4 turer till Varamon. (Just det! Kickan hade gett mig jobb för den här veckan också, men så kände jag efter några timmar att "nä, jag måste få vara hemma med mig själv ett tag först", så kämpade med att få kontakt med henne och stannar nu hemma till 21:a.) Sdan blir det bara sköna promenader på morgon och kväll, lek i lekparken, åka till släktingar, lek i trädgården. Jo, ni läser rätt - jag har saknat Mollsan så mycket att vi nu ska spendera 99% ihop. 1% = mina toabesök.
Sedan får vi se vad livet har att bjuda på. Är grymt sugen på en chokladbiskvi (stavning) så ska bl.a. åka till Lilla hem och köpa och se hur man gör - för måste få baka sådana själv! :)
GRATTIS PÅ FARS DAG PAPPSEN!
fredag 11 november 2011
Hemma
Jo, det tog ett bra tag att ta sig hem. Jag blev avsläppt på flygplatsen, och får reda på att planet är trasigt och står på Nassua. De väntade på nya delar från New York. "Det kommer bli runt 3 till 4 timmar försenat". Jo, tack! Om någon säger så till er någon gång på en flygplats, var beredda på att multiplicera siffran de säger med minst 2. 19:15 skulle vi lyfta. 01:15 lyfte vi. Tjoho! Positivt var dock att jag fick två säten för mig själv. Men tjejen bakom fick tre säten själv, och hon gick mig bara till midjan. Rättvis fördelning, eller hur? Hahaha! Trångt!
Landade i London, missat mitt första flyg, mitt andra flyg och fick nu bokas in på det sista flyget som gick till Stockholm den här kvällen - kan även informera att jag fick sista platsen på planet. Sedan var det smockat! Sov 4-5 timmar över Atlanten och runt 1½ timme sista flyget. Så landade vi, jag hämtade min väska och utanför stod morfar, Lilian och Dixi. Och Dixi blev helt; "Whata fuck?? Är DU här!?" Söt! :)
Åkte mot Motala, åt mackor halvvägs - det är fruktansvärt jättegott klockan 01:30 på natten. Vid 03:00 var vi hemma, och jag fick makaroner och falukorv. Sen dog jag i sängen med lilla Dixi bredvid mig, insvept i en filt. Mysigt!
Nästa dag blev det en sen frukost (sov till halv 12 - helt förtjänat!) Sedan fick jag skjuts hem, packade upp, tvättade, ställde ut väskorna och åkte till farmor och Mollsen Bollsen! Dock har jag nu fått jobb i två veckor framåt på Kolmården igen, så Mollan får visst bo kvar hos farmor i två veckor till... Uselt, huset är så tomt utan henne. Men inte flytta hem henne för att bara flytta över henne inom två dagar. Men känner mig rutten när jag kommer till farmor, hon vill bara hem när vi kommer dit, och så äter jag och åker hem utan henne. Helvete vad rutten jag känner mig...
Idag sov jag visst till halv 12 igen, så i kväll ska jag vara uppe sent men gå upp redan vid 8 imorgon - sätter alarm! För nu måste dygnet vändas om jag ska upp vid 6 på måndag morgon! Bara till att ta till våld och vaselin nu! Har varit på stan idag, fixat allt med försäkringar och arbetsförmedlingen. Kul...
Nu ska jag åka mot farmor igen. Saknar Mollan för mycket för att kunna hålla mig borta. Det är lättare att åka när hon och farmor ändå går ut och går. Får se hur lillan mår imorgon när även Jocke kommer dit... Hm!
Nåja, ha en fortsatt trevlig 11-11-11 (kl. 11:11 om ni var vakna då, det var ju inte jag)
Och: GRATTIS MAMMA PÅ FÖDELSEDAGEN!!
(det blir en rabarberpaj för henne senare ikväll!)
Landade i London, missat mitt första flyg, mitt andra flyg och fick nu bokas in på det sista flyget som gick till Stockholm den här kvällen - kan även informera att jag fick sista platsen på planet. Sedan var det smockat! Sov 4-5 timmar över Atlanten och runt 1½ timme sista flyget. Så landade vi, jag hämtade min väska och utanför stod morfar, Lilian och Dixi. Och Dixi blev helt; "Whata fuck?? Är DU här!?" Söt! :)
Åkte mot Motala, åt mackor halvvägs - det är fruktansvärt jättegott klockan 01:30 på natten. Vid 03:00 var vi hemma, och jag fick makaroner och falukorv. Sen dog jag i sängen med lilla Dixi bredvid mig, insvept i en filt. Mysigt!
Nästa dag blev det en sen frukost (sov till halv 12 - helt förtjänat!) Sedan fick jag skjuts hem, packade upp, tvättade, ställde ut väskorna och åkte till farmor och Mollsen Bollsen! Dock har jag nu fått jobb i två veckor framåt på Kolmården igen, så Mollan får visst bo kvar hos farmor i två veckor till... Uselt, huset är så tomt utan henne. Men inte flytta hem henne för att bara flytta över henne inom två dagar. Men känner mig rutten när jag kommer till farmor, hon vill bara hem när vi kommer dit, och så äter jag och åker hem utan henne. Helvete vad rutten jag känner mig...
Idag sov jag visst till halv 12 igen, så i kväll ska jag vara uppe sent men gå upp redan vid 8 imorgon - sätter alarm! För nu måste dygnet vändas om jag ska upp vid 6 på måndag morgon! Bara till att ta till våld och vaselin nu! Har varit på stan idag, fixat allt med försäkringar och arbetsförmedlingen. Kul...
Nu ska jag åka mot farmor igen. Saknar Mollan för mycket för att kunna hålla mig borta. Det är lättare att åka när hon och farmor ändå går ut och går. Får se hur lillan mår imorgon när även Jocke kommer dit... Hm!
Nåja, ha en fortsatt trevlig 11-11-11 (kl. 11:11 om ni var vakna då, det var ju inte jag)
Och: GRATTIS MAMMA PÅ FÖDELSEDAGEN!!
(det blir en rabarberpaj för henne senare ikväll!)
måndag 7 november 2011
Ziggy, Sally, Pepe och Luna
De underbara, fyra, stora, ständigt leende vännerna gjorde mig sällskap i vattnet i eftermiddags. De enda jag inte fick träffa just då var Nemo och Lucea, men vad sjutton då!
Sista arbetsdagen
Fick sms:a chefen klockan 06:45 idag - som tur var verkade hon sova, för svarade först en kvart senare. Alltså; som tur var sov hon och jag tror inte jag väckte henne, så menar jag. Jag frågade hur som helst om jag kunde få vara på delfin och inte fågel idag, delvis eftersom det är min sista dag, men främst för att Roger sade att det inte fanns något särskilt att göra på måndagar på fågel. Och hon svarade ja! Great och awsome på samma gång!
Så idag blir det alltså delfin med Julie. Hoppas på att ta lite mer kort och kanske få ytterligare en interaktion med någon av de stora , blöta vännerna. Ikväll ska vi se solnedgången borta vid 4-way stop (35 minuter gång härifrån) och sedan får vi se. Ska även försöka köpa ett rosa snäckskal av gubben på vägen till/från jobbet, som Julie har upptäckt säljer dem. Hoppas på det bästa!
Imorgon ska jag bara packa, ta det lugnt på stranden, njuta av poolen och åka hem. Skönt.
Så idag blir det alltså delfin med Julie. Hoppas på att ta lite mer kort och kanske få ytterligare en interaktion med någon av de stora , blöta vännerna. Ikväll ska vi se solnedgången borta vid 4-way stop (35 minuter gång härifrån) och sedan får vi se. Ska även försöka köpa ett rosa snäckskal av gubben på vägen till/från jobbet, som Julie har upptäckt säljer dem. Hoppas på det bästa!
Imorgon ska jag bara packa, ta det lugnt på stranden, njuta av poolen och åka hem. Skönt.
söndag 6 november 2011
Räknar ner
En ledig dag.
En arbetsdag.
En packningsdag.
Sen är jag hemma.
Det låter som om det är jättelång tid tills jag åker hem, för jag säger hela tiden: är i Sverige på onsdag. Men det är ju bara tre dagar kvar. Den här dagen blir ren och skär slappning tillsammans med Chris (om han nu inte skulle ut med båten med Tim & co.) och imorgon jobbar jag från morgon till kväll. Då kanske vi även går ut till någon bar igen, bara för att det just är min sista kväll. På tisdagen ska jag ta en promenad och hitta en buss, åka in mot Gerogetown och se om jag kan hitta någon slags sovenirshop - finns bara där båtarna går i hamn. Illa! Men jag vill verkligen ha ett stort, rosa snäckskal!
Så ska jag också åka förbi Foster's för ska leta reda på lite grejer där som jag vill köpa.
16.35 kommer Justine och hämtar mig, kör mig till flygplatsen och så får jag spendera 2 timmar i väntan på mitt flyg. Kuuul! Ännu mer "kuuul" är att min mobil inte laddar till 100%, utan snarare till 30% - trots att den säger "fulladdad", så det finns ingen chans för mig att lyssna på musik på resan hem. Tror knappast ens mobilens batteri räcker hela vägen hem, trots att den bara kommer ligga i väskan hela tiden. Sade ju att det var "kuuul"...
Skypade med mamma, pappa och Jocke alldeles nyss! Det är jobbigt att veta att när jag kommer hem så bor den ena 10 mil bort, och de andra är på Aruba i två veckor. Men alla underbara släktingar erbjuder mig boyta, mat och sällskap. Så ska jag hämta hem Mollan från farmor, för jag behöver min hund just nu. Lilla, söta vovsingen!
Nu ska jag snart smörja på 50+ solskydd och den andra oljan som ska göra att man blir brun snabbare! Den ska jag använda mycket av idag!! Bruuuun!
Ses snart Sverige! :)
En arbetsdag.
En packningsdag.
Sen är jag hemma.
Det låter som om det är jättelång tid tills jag åker hem, för jag säger hela tiden: är i Sverige på onsdag. Men det är ju bara tre dagar kvar. Den här dagen blir ren och skär slappning tillsammans med Chris (om han nu inte skulle ut med båten med Tim & co.) och imorgon jobbar jag från morgon till kväll. Då kanske vi även går ut till någon bar igen, bara för att det just är min sista kväll. På tisdagen ska jag ta en promenad och hitta en buss, åka in mot Gerogetown och se om jag kan hitta någon slags sovenirshop - finns bara där båtarna går i hamn. Illa! Men jag vill verkligen ha ett stort, rosa snäckskal!
Så ska jag också åka förbi Foster's för ska leta reda på lite grejer där som jag vill köpa.
16.35 kommer Justine och hämtar mig, kör mig till flygplatsen och så får jag spendera 2 timmar i väntan på mitt flyg. Kuuul! Ännu mer "kuuul" är att min mobil inte laddar till 100%, utan snarare till 30% - trots att den säger "fulladdad", så det finns ingen chans för mig att lyssna på musik på resan hem. Tror knappast ens mobilens batteri räcker hela vägen hem, trots att den bara kommer ligga i väskan hela tiden. Sade ju att det var "kuuul"...
Skypade med mamma, pappa och Jocke alldeles nyss! Det är jobbigt att veta att när jag kommer hem så bor den ena 10 mil bort, och de andra är på Aruba i två veckor. Men alla underbara släktingar erbjuder mig boyta, mat och sällskap. Så ska jag hämta hem Mollan från farmor, för jag behöver min hund just nu. Lilla, söta vovsingen!
Nu ska jag snart smörja på 50+ solskydd och den andra oljan som ska göra att man blir brun snabbare! Den ska jag använda mycket av idag!! Bruuuun!
Ses snart Sverige! :)
lördag 5 november 2011
Pubkväll och stranddag - text
Tim är kompisen alla borde ha! Varje gång jag, Julie och Chris ska gå någonstans så dyker han upp med en bil, suckar tungt, säger åt oss att kliva in och säger sedan "varför ringde ni inte??" och fortsätter med "vart ska ni?". Förtydligande: du är mentalt rubbad om du går till fots på den här ön. Och du är ännu mer rubbad om du tackar nej när någon stannar upp för att plocka upp dig.
Underbart! Idag tog han oss till stranden där vi stekte i 3½ timme. Urkul att se när jag och Julie gick ner i vattnet, och Tim inte märkte det. Så satte han sig plötsligt upp och var som "va fan!? Vart är dom!!?" och så stod vi ute i vattnet och gapflabbade åt hans ansiktsutryck. Hahaha! Kul!
Sedan åkte vi med bussen till Subway, åt lunch och tog ut pengar och började gå sista 30 minuterna hem. Och vem kommer då med sin bil? Den här gången sade han bara "ni vet vad ni ska göra", så skjutsade han hem oss så att jag och Julie kunde hoppa i poolen.
Så, jag och Julie är alltså lediga idag, så jag körde Skype med mamma imorse och pratade om allt i 45 minuter, Skithärligt! Så åkte vi alltså till stranden, dog ett tag, lunch m.m. och nu sitter vi här hemma. Chris kom hem från jobbet och slängde sig även han i poolen. Nu lagar Julie mat, Chris är på sitt rum och jag sitter återigen med ett vinglas fyllt med apelsinjuice - känner mig lyxig! Min hud lossnar förresten från min nacke och min rumpa kliar järnet - har nog bränt mig.
Och just det! Igår var vi ute på en liten barrunda. Satt på stranden och drack och pratade. Så helt plöstligt stod det en lång man bredvid mig och höll mig i handen och jag tänkte bara "och vem fan är du!?", så sade han "hello interns!" och då fattade jag - det var Daniel från DC! Pussar och massa skratt! Trevligt! Så satte vi oss tillsammans vid baren med honom, Lara och en kille till vars namn försvann ur mitt huvud samtidigt som han sade det. Allt var jättetrevligt, förutom den extremt fulla, raggande kvinnan som tyckte jag var världens vackraste. Det enda Daniel sade (skrattade) var: WELCOME TO CAYMAN! ...tack... :) De orden hör jag förresten varje gång något galet händer i närheten av mig på den här ön.
Så liftade vi hem. Sjunde bilen stannade, frågade om vi behövde hjälp. Jag frågade vart han skulle och om han kunde släppa av oss vid Foster´s (30 minuter från huset) eller vid The Shores (15 minuter). Vi började åka och så fick han reda på att vi "jobbar" på DC. Han hade också jobbat där och sade därmed: alla som jobbar på DC är mina vänner, så körde han oss hem ända fram till ytterdörren. Bra med en ö där alla verkar känna alla! :)
Nu ikväll kommer vår nya tvättmaskin/tumlare! Fett nice! Och imorgon blir det stranden med Chris - härligt!
Underbart! Idag tog han oss till stranden där vi stekte i 3½ timme. Urkul att se när jag och Julie gick ner i vattnet, och Tim inte märkte det. Så satte han sig plötsligt upp och var som "va fan!? Vart är dom!!?" och så stod vi ute i vattnet och gapflabbade åt hans ansiktsutryck. Hahaha! Kul!
Sedan åkte vi med bussen till Subway, åt lunch och tog ut pengar och började gå sista 30 minuterna hem. Och vem kommer då med sin bil? Den här gången sade han bara "ni vet vad ni ska göra", så skjutsade han hem oss så att jag och Julie kunde hoppa i poolen.
Så, jag och Julie är alltså lediga idag, så jag körde Skype med mamma imorse och pratade om allt i 45 minuter, Skithärligt! Så åkte vi alltså till stranden, dog ett tag, lunch m.m. och nu sitter vi här hemma. Chris kom hem från jobbet och slängde sig även han i poolen. Nu lagar Julie mat, Chris är på sitt rum och jag sitter återigen med ett vinglas fyllt med apelsinjuice - känner mig lyxig! Min hud lossnar förresten från min nacke och min rumpa kliar järnet - har nog bränt mig.
Och just det! Igår var vi ute på en liten barrunda. Satt på stranden och drack och pratade. Så helt plöstligt stod det en lång man bredvid mig och höll mig i handen och jag tänkte bara "och vem fan är du!?", så sade han "hello interns!" och då fattade jag - det var Daniel från DC! Pussar och massa skratt! Trevligt! Så satte vi oss tillsammans vid baren med honom, Lara och en kille till vars namn försvann ur mitt huvud samtidigt som han sade det. Allt var jättetrevligt, förutom den extremt fulla, raggande kvinnan som tyckte jag var världens vackraste. Det enda Daniel sade (skrattade) var: WELCOME TO CAYMAN! ...tack... :) De orden hör jag förresten varje gång något galet händer i närheten av mig på den här ön.
Så liftade vi hem. Sjunde bilen stannade, frågade om vi behövde hjälp. Jag frågade vart han skulle och om han kunde släppa av oss vid Foster´s (30 minuter från huset) eller vid The Shores (15 minuter). Vi började åka och så fick han reda på att vi "jobbar" på DC. Han hade också jobbat där och sade därmed: alla som jobbar på DC är mina vänner, så körde han oss hem ända fram till ytterdörren. Bra med en ö där alla verkar känna alla! :)
Nu ikväll kommer vår nya tvättmaskin/tumlare! Fett nice! Och imorgon blir det stranden med Chris - härligt!
fredag 4 november 2011
Världens bästa
Jag har världens bästa mamma och pappa.
Världens bästa bror.
Världens bästa släktingar.
Och världens bästa vänner.
Jo, jag är nog lyckligt lottad.
Jag har även haft en jäkligt bra erfarenhet och tid här på ön, då och då. Kanske inte under tiderna då ångesten och paniken var som störst, men hallå - jag har fått hjälpa till att träna delfiner genom att få vara i vattnet med dem. Hur många får det? Jag har träffat några av världens bästa människor, och alla stödjer mitt beslut att åka hem. Många säger: "jag har bott här på ön hela livet, och att spara pengar och åka till ett annat land som du gör, är inget jag någonsin skulle våga göra." Det får mig att känna mig modig.
Och jag har sagt till många att det finns en chans att jag kommer tillbaka om fem år. Men innan dess behöver jag lära känna mig själv ytterligare. En sådan här resa skulle visserligen göra att jag gjorde det, men det skulle vara på ett allt för smärtsamt sätt.
Världens bästa rumkamrater får en sista helg med mig.
Världens bästa Justine skjutsar mig till flygplatsen på tisdag.
Världens bästa morfar och Lilian kommer och hämtar mig på flygplatsen på onsdag.
Världens bästa släktingar och vänner öppnar sina armar för mig.
Jag är tacksam
Världens bästa bror.
Världens bästa släktingar.
Och världens bästa vänner.
Jo, jag är nog lyckligt lottad.
Jag har även haft en jäkligt bra erfarenhet och tid här på ön, då och då. Kanske inte under tiderna då ångesten och paniken var som störst, men hallå - jag har fått hjälpa till att träna delfiner genom att få vara i vattnet med dem. Hur många får det? Jag har träffat några av världens bästa människor, och alla stödjer mitt beslut att åka hem. Många säger: "jag har bott här på ön hela livet, och att spara pengar och åka till ett annat land som du gör, är inget jag någonsin skulle våga göra." Det får mig att känna mig modig.
Och jag har sagt till många att det finns en chans att jag kommer tillbaka om fem år. Men innan dess behöver jag lära känna mig själv ytterligare. En sådan här resa skulle visserligen göra att jag gjorde det, men det skulle vara på ett allt för smärtsamt sätt.
Världens bästa rumkamrater får en sista helg med mig.
Världens bästa Justine skjutsar mig till flygplatsen på tisdag.
Världens bästa morfar och Lilian kommer och hämtar mig på flygplatsen på onsdag.
Världens bästa släktingar och vänner öppnar sina armar för mig.
Jag är tacksam
torsdag 3 november 2011
Åker hem...
Jaha, jag har kommit ut ur garderoben på Facebook, så jag kan lika gärna göra det här med. Jag åker hem... Inte så att jag inte vill lära mig om delfiner och träning, men jag känner mig inte mentalt redo för den här sortens resa. Det är en annan kultur och ett annat levnadssätt än vad jag är van vid. Det är delvis väldigt mentalt jobbigt att 24/7 prata engelska, ett språk som ersätter svenskan i tal, drömmar, tankar och mumlande.
Vad som också varit jobbigt är tanken att spendera julen utan en julgran som är från vår skog, eller bara det att åka och hämta julgranen, äta korv med bröd och leka i snön.
Så jag erkänner; jag är inte mentalt redo för detta. Men som Julie sade; det krävs en stark människa att inse att man inte är stark nog. Det är en svag människa som skulle stannat kvar, mot sin egen vilja. Kloka ord, kloka ord!
Så, på tisdag åker jag hem igen. Det blev exakt två veckor här. Två väldigt dyra veckor. En vecka av att känna sig ensam och förvirrad, och en vecka med några riktigt trevliga och omtänksamma människor. Men det här är inte för mig, i alla fall inte på ett tag... Pappa är ändå min bästa vän just nu. Då jag sade att det hade kostat så förbannat mycket, och att jag hade dåligt samvete för det, så svarade han; "det är bara pengar. Vill du åka hem tar vi hem dig." Inte för att jag är helt troende, men Gud bevare dig pappa!
Så nu får jag trots allt se första snön, jag får hugga ner julgran (såga ner) och spendera hela julen, nyår, min födelsedag med vänner och familj. Sen kommer jag sakna folket här och delfinerna också. Pepe är ändå helt fantastiskt vacker! :)
Och lite har jag trots allt lärt mig vid träning. Hur mycket som ligger bakom och vilka sorters djur man kan träna - här tränar man fiskar. Den ni!
Och en (än så länge ful) solbränna har jag fått i alla fall. Ansiktet är mer rött än brunt, men det blir bättre och bättre för varje dag. Sedan att jag har ett stort rött märke i nacken, med ett vitt streck igenom kan vi diskutera senare. Eller min bonnbränna, och shortsbrännan på benen, eller flipflopbrännan på fötterna. I'm looking good!
Ser fram emot att komma hem...
Vad som också varit jobbigt är tanken att spendera julen utan en julgran som är från vår skog, eller bara det att åka och hämta julgranen, äta korv med bröd och leka i snön.
Så jag erkänner; jag är inte mentalt redo för detta. Men som Julie sade; det krävs en stark människa att inse att man inte är stark nog. Det är en svag människa som skulle stannat kvar, mot sin egen vilja. Kloka ord, kloka ord!
Så, på tisdag åker jag hem igen. Det blev exakt två veckor här. Två väldigt dyra veckor. En vecka av att känna sig ensam och förvirrad, och en vecka med några riktigt trevliga och omtänksamma människor. Men det här är inte för mig, i alla fall inte på ett tag... Pappa är ändå min bästa vän just nu. Då jag sade att det hade kostat så förbannat mycket, och att jag hade dåligt samvete för det, så svarade han; "det är bara pengar. Vill du åka hem tar vi hem dig." Inte för att jag är helt troende, men Gud bevare dig pappa!
Så nu får jag trots allt se första snön, jag får hugga ner julgran (såga ner) och spendera hela julen, nyår, min födelsedag med vänner och familj. Sen kommer jag sakna folket här och delfinerna också. Pepe är ändå helt fantastiskt vacker! :)
Och lite har jag trots allt lärt mig vid träning. Hur mycket som ligger bakom och vilka sorters djur man kan träna - här tränar man fiskar. Den ni!
Och en (än så länge ful) solbränna har jag fått i alla fall. Ansiktet är mer rött än brunt, men det blir bättre och bättre för varje dag. Sedan att jag har ett stort rött märke i nacken, med ett vitt streck igenom kan vi diskutera senare. Eller min bonnbränna, och shortsbrännan på benen, eller flipflopbrännan på fötterna. I'm looking good!
Ser fram emot att komma hem...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)