Återvände till kyrkan

Jo, det är sant! Igår återvände jag till kyrkan! Närmare bestämt; Lillkyrkan här i Motala. Då jag märker att det är en del som följer bloggen, så ska jag be att få förklara min kyrkliga bakgrund;
när jag var runt 6 år gammal tog min kompis Anna med mig till Pingstkyrkan, då hon och hennes familj tillhör den. Vi gick på barngruppen Facklan, var med i scouterna, lovsångsdans och så vidare. Hade verkligen jättekul! Så, efter ett par år började jag dra mig tillbaka. Så blev det dags att konfirmera sig, och då Lillkyrkan ligger fem minuters gång från min dåvarande skola, var det självklart att jag valde den. Och när konfirmationen var över, ja då stannade jag kvar. Och med det gänget har jag nu rest till Tyskland, Frankrike, haft läger under flera dagar då man bara umgås med 250 andra personer, där några av dem blir dina nära vänner.

Det handlar inte om att tro på "Gud" för mig. Det handlar inte om att inte svära, att be vid rätt tillfällen, att läsa rätt bok och att vara klädd på ett speciellt sätt. Det handlar om att hitta en styrka som stödjer dig, oavsett vad styrkan föreställer. För mig är inte Gud den mannen som man tecknar i vita klädnader med ett långt skägg i filmer och böcker. Och Gud är framför allt inte någon manlig karaktär. Jag är så trött på det patriarkatiska samhället ibland, då så mycket makt "ägs" av männen, för att kvinnor - trots att vi lever i ett "modernt samhälle" fortfarande inte får synas, höras eller ta lika mycket plats som männen. Därför är Gud för mig, en enkel sak - Moder jord.

För jag kan inte se mig omkring i ett naturområde och inte känna mig hemma! Jorden är fantastisk och Moder Jord som är skapelsen för allt - hon är bäst! Så vem är Moder Jord? Ett busenkelt svar: naturen. Och naturen, det är "Gud" för mig!

Så, jag återvände i alla fall till kyrkan. Och så fort jag kom innanför dörren säger Ida "Karro?" och tittar på mig. Kerstin, min härliga ledare, vänder sig om och utropa "Nä män tjaaa!". Och jag bara skrattade och sade: jag visste att du skulle säga så!
En tjej som var där - hon presenterade sig inte ens om jag minns rätt... - ville väldigt gärna prata med mig, då hon vill börja plugga Hundutbildningen på min gamla skola, Himmelstalundsgymnasiet i Norrköping. Och vilka frågor hon ställde! Det började med enkla som; hur ser utbildningen ut, hunddagiset m.m. och slutade med; om man möter en späckhuggare, en delfin och en haj var för sig, vilken ska man vara mest rädd för?

OCH JAG SVARADE MED GLÄDJE PÅ VARENDE EN AV HENNES UNDERBARA FRÅGOR!
Så, ja! Jag vill bli lärare i framtiden!

Nu ska jag skicka iväg en förfrågan om lite mer angående hundutbildningen och så får vi se sen!