Många gånger kan jag hantera min ilska. Väldigt många gånger. Men när man ser trubbel från början är det svårt att vara trevlig. Ja, min jobbdag inkluderade att jag näst intill exploderade idag. När jag inte lät tonårsgänget åka bilbanan som är för småbarn, och de vägrade gå fick jag helt enkelt höja rösten och säga åt dem att "GÅ HÄRIFRÅN!!". Så ser jag hur de börjar kasta saker mot djuren, men tänker: inte kan väl fan nån vara så dum att de 1. kastar nått på djuren och 2. kastar typ sten eller nått sånt hårt. Men jojomensan! STEN + PÅ DJUREN = SANT! Skitungar!
Och här kommer det svåra in. Nu gick jag inte fram till dem, för jag trodde verkligen inte någon kunde vara så onödigt dum, men om jag skulle gjort det - hur skulle jag då reagera? Jag har fått lära mig att man ska vara proffessionell och jag försöker ärligt talat vara det ända ut i fingertopparna. Men att kasta sten på djuren!? Puckon...! Så, för deras skull, och min egen skull, är jag glad att jag inte gick fram. Gud jag kokade av ilska när jag fick veta att det var sten de kastat. Därefter följde jag dem med blicken som en jävla hök och bara väntade på att de skulle göra nått fel.
Är de där imorgon, och jag då står vi trampolinen kommer de få ett fullkomligt helvete. Tro mig - jag känner igen dem. Och ser jag dem kommer jag fullkomligt explodera. Hoppas de dyker upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar