Så i måndags fick jag ett väldigt oväntat samtal. Hörde ringsignalen, kollade displayen och där stod det Erik Nilsson. Och på två röda så var hela mitt liv bättre, jag blev superglad och svarade med ett jätteglatt HEEJ!! För er som inte vet så gick Erik i min klass under gymnasietiden på Himmelstalundsgymnasiet. Han var enda killen i klassen och vi andra flickor var 27 stycken. Men han överlevde alla tre år! Det han dock vägrar tro på är att jag aldrig tyckt illa om honom, något som alla andra tjejer i klassen då och då gjort jäkligt tydligt att de gjort. Men inte kan jag tycka illa om en så helt fantastiskt suverän person! Jag tror inte han själv förstår hur mycket han betyder som vän för mig! Han är bäst helt enkelt!
Så han var i stan (bor annars i Blekinge) så först skällde jag på honom för att han inte hört av sig tidigare, tills jag förstod att han kom till stan dagen innan. Så vi bokade dejt till i tisdags. Och det bästa med Erik är att han är så tillbakalutad i allt, vilket gör att jag alltid kan vara hundra procent avslappnad och mig själv i hans närvaro. Vi bara satt och pratade i flera timmar, åt fika och lite mat. Och ibland så lät vi bara tystnaden breda ut sig. Alltså det är helt underbart! Och det kändes verkligen inte som att det var ett helt halvår sedan vi sågs sist. Men uj vad jag har saknat honom!
En annan Erik jag då och då nämner här fick jag också tillfälle att träffa igår när Blekinge-Erik åkt tillbaka mot Norrköping. Då hade vi hängt i sju timmar av misstag. Tiden går fort när man har kul och trivs ihop! Så andra Erik kom på besök och det var astrevligt! Förstår inte varför alla Erik:ar verkar vara så bra att ha att göra med! Det tråkiga med den här Erik är dock att han ska åka bort i sex veckor till Tokyo och båda satt igår och funderade på hur vi skulle klara oss utan varandra fram till dess. Vi har verkligen klickat jättebra, vilket inte underlättar något. Är som om jag skulle vara utan Taco i sex veckor. Jag skulle ju få psykbryt bara efter tre. Shit asså! Men det kommer nog bli bra.
"Jag ska ju inte till andra sidan av världen direkt", som Erik sade igår. Bara sekunden efter när han räknat på det skrattade han och sa att det skulle han ju visst. Ja, ja... Stark och vacker är vad jag är, så jag överlever allt som livet slänger på mig. Så det så!
Nu ska jag dock fortsätta städa ur min klädkammare. Kunde inte ta ett enda steg in i den i morse, men nu börjar den se ordningssam och trevlig ut igen. Sen blir det ris, ytterfilé och lite beasås eller kanske brunsås. Har ju trots allt köpt nya kastruller. Kanske dags att inviga dem?
Hare Kanin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar