Så, jag tänkte ge er ett utdrag ur min dagbok, något jag nyss skrev. Och jag vet att jag är extremt ärlig och öppen med allt här på bloggen, något jag aldrig annars är, men det beror nog på att jag är 1000 mil hemifrån...
"Det känns som att jag då och då befinner mig i stormens öga. Jag blir plötsligt helt lugn. Men så rör sig stormen och jag blir åter hysterisk. För det mesta kan jag hantera paniken/stormen, med andra runt om mig. Men så blir jag ensam igen och stormen får full fart..."
:(
SvaraRaderaHoppas verkligen det blir bättre snart!